The Return of Jimmy Jazz

Idag har jag på nytt upptäckt tjusningen med iPodens shufflefunktion. Jag hjärta blanda spår, med andra ord. Anledningen är att jag på senaste tiden har varit rastlös på något sätt, och nästan konstant uttråkad. Eller, det där låter ju outhärdligt, och så hemskt har det inte varit. Konstant uttråkad är att ta i. Jag tror att jag inte riktigt har vant mig vid att sommarlovet är slut, samtidigt som skolan börjar lite långsamt, så det blir någon sorts kortslutning i hjärnan. Jag fattar helt enkelt inte vad som pågår, mjukstarter har aldrig varit min grej. Så, följden av rastlösheten är att jag aldrig vet vad jag vill lyssna på för musik. Jag bläddrar upp och ned bland artisterna, men hittar sällan något som faller i smaken. Så jag trycker istället på blanda spår, så att jag överlåter beslutet åt någon annan. Ibland blir det helt fel, och då är det bara att trycka fram nästa låt. Ibland blir det så rätt att jag får rysningar. Som om den där lilla saken vet vad jag behöver lyssna på just precis nu. Nu slumpade den till exempel fram Jimmy Jazz av The Clash. Jag tröttnar aldrig på den låten.