Lyckopiller

Igår såg jag en film som gjorde mig så himla glad. En sådan där film som får en att vilja skutta ut ur biografen och bara springa runt runt och leka flygplan på ett öde och regnvått Hötorget. En sådan där film som får en att känna sig oslagbar och snygg och som att man har alla möjligheter i världen. Som får en att känna att man kan hångla upp vem som helst på gatan och sedan bara gå vidare och musiken kommer att fortsätta att spela. Jag såg (500) Days of Summer och det är banne mig det finaste jag sett på länge.

Den innehåller dessutom snygga skådisar, ett galet bra soundtrack, många Sverige-referenser och precis den rätta indiekänslan. Se den, eller ångra er!

(Och som en bonus var Sandra Beijer på samma visning som jag, och hon var såklart jättesöt och hade sin pojkvän med sig. Det blev jag också glad av.)