Un bon week-end

Jag har brytit mitt tråk-mönster och haft en riktigt bra helg. I fredags träffade jag Charlotta för en fika. (Ni förstår inte hur mycket jag fikar nu för tiden. Det är absurt. Jag tänker inte säga att jag kommer att bli tjock om jag förtsätter såhär, för det kommer jag antagligen inte att bli. Däremot kommer jag snart att ha lagt typ tusen spänn på fika.) Det var supermys att träffa henne innan hon åker iväg till London, dit alla tydligen åker den här hösten. När vi hade ätit upp våra bullar tog vi en promenix till Stadshuset, för att jag hade lovat att hjälpa mamma att bära hem en massa saker från hennes jobb.

Senare på kvällen åkte jag in till stan igen, för att jag och Maria och Therese hade tänkt gå till Metro. Det var galet roligt faktiskt, jag hade saknat att gå ut utan att jag egentligen hade fattat det. På Metro träffade vi dessutom Pauline, som vi hängde med jättemycket i grundskolan men typ inte har träffat sedan dess. Det var ganska vrickat att se henne igen efter tre och ett halvt år, men ockå fantastiskt roligt såklart. Hon var sig lik. Sedan träffade vi också typ fem andra personer från grundskoletiden på L’Estradska, vilket jag tyckte var ganska knasigt. Särskilt när man upptäcker att människor man knappt pratat med någonsin på en halv nanosekund kommer ihåg ens fullständiga namn. Men det var en lyckad kväll!

Igår hade min kompis Elsa en liten födelsedagsmottagning hemma hos sig på eftermiddagen, eftersom hon har fyllt arton nu i veckan. Jag och Mina gick dit och hade mysigt och åt en underbart god linssoppa som hennes pappa hade lagat (Elsas alltså). Tack för det!

Och idag är det söndag. Sedan jag slutade plugga älskar jag verkligen söndagar. Under gymnasiet hade jag periodvis grav söndagsångest, eftersom söndagar är en pluggdag för de flesta, en dag då man inser hur mycket grejer man har att göra den kommande veckan och drabbas av ångest för att helgen redan är slut. Men inte längre! Jag har ingenting att plugga, min helg har varit jättekul och allt är upplagt för en perfekt söndag. Hittills har jag läst tidningen och bloggat, nu ska jag stryka och pyssla lite och sy i knappar i mina kläder (helt plötsligt har knapparna ramlat av typ samtliga av mina kläder, på samma gång…) och om ett par timmar ska jag traska iväg till min yoga.

Ha en härlig söndag! <3

Inspiration

Eftersom jag var så oinspirerad och otaggad på livet (till den milda grad att jag tackade nej till Hermans + onsdagspub med mina vänner) bestämde jag mig för att leta runt lite på flickr och diverse bloggar efter ny inspiration. Jag hittade det här:

priscila_tonon

**Kel-Z**

Sandra Beijer

Nu ska jag sträva efter att mitt liv ska bli lite mer som känslan i de här bilderna.

…

…

Idag är en sådan där jobbig dag när jag inte riktigt vet vad jag vill. Jag är rastlös, helt enkelt, och det är inte kul.

Hoppsan!

Jag kom på att jag helt glömt bort att visa er mina nya skor, som jag köpte när jag inte hittade skorna jag var besatt av förra veckan. Eller, jag hittade de i grått på H&M i Nacka Forum, men jag provade dem och de satt inte alls bekvämt. Så jag köpte de här istället, och nu är jag glad!

De kanske inte syns så bra på den här bilden, men det var vad jag kunde få till i detta evinnerliga mörker. Idag såg jag dessutom en jättefin röd kjol med julaftonspotential på MQ. Jag tror att jag ska gå och prova den imorgon. Och så fortsätter mitt never ending konsumtionsberoende… Fast jag gillar det.

Sex and the City and zombies

Igår tog jag svinissprutan, och idag känner jag mig som en enarmad zombie. Jag kan knappt lyfta högerarmen överhuvudtaget, och att försöka ta på sig en tröja är som ett helt litet yogapass. Jag är säkert väldigt underhållande att titta på. Dessutom känner jag mig hängig och trött. Hon som stack nålen i mig sade att jag kunde få influensaliknande symptom. Jag trodde man vaccinerade sig för att inte få influensan. Men tydligen inte.

Nu ska jag hem till Therese för ett Sex and the City-maraton. Tjingeling!

Anywhere but here

Det regnar. Jävligt mycket. Jag skulle hellre vilja ha det såhär:

Bibliotekssystem 2.0?

Idag gav jag mig ut i det stockholmska snörusket (är det någon som förstår om nederbörden idag bestod av regn, snö eller hagel?) för att låna Fredrik Strages Fans på biblioteket. Anhalt nummer ett: Stadsbiblioteket. Men där var den utlånad. Som substitut fick jag tag på Mikrofonkåt, Strages debut, som är en reportagebok om hiphopens Sverige. Jag kände mig något besviken, hiphop är inte riktigt min tekopp.

Anhalt nummer två: biblioteket i Nacka Forum, även kallat Nacka Stadsbibliotek. Katalogsökningen visade ett innevarande exemplar. ”Tjoho”, tänkte jag och gav mig bort mot musikhyllan som beteckningen Ijx indikerar. Jag var lite fundersam, eftersom Fans inte enbart handlar om idoldyrkan av musiker, utan idoldyrkan av alla möjliga och inte minst omöjliga saker. Jag letade noggrannt bland alla Ij och Ib och In och allt vad som fanns. Det var mest biografier över Mozart och Chopin. När jag inte orkade leta längre gick jag och frågade en bibliotikarie. Hon sade att den skulle finnas i muskhyllan (nähä, det visste jag inte) och vi gick tillbaka och letade bland alla Ij och Ib och In. Fortfarande bara Chopinbiografier. När hon började leta bland konstböckerna började jag tappa tålamodet och hon föreslog att vi skulle beställa den från ett annat biblioteket. Jag gick med på det men var lite småsur över att de inte kunde hålla reda på sina egna böcker. När vi kom tillbaka till informationsdisken påpekade en annan bibliotikarie att boken enligt katalogen stod placerad under beteckningen Chiclitt. Chicklitt! Sedan hittar jag en skylt som visar att Chiclitt och Ladlitt (vad fan är Ladlitt?) står i en hylla i den bakre delen av biblioteket. Under en stor skylt som säger ”Unga läsare”. Det visar sig att samtliga ungdomsböcker, en hel rad andra böcker om ungdomar, och överhuvudtaget sjukt många böcker (ungefär halva bibliotekets samling) står under beteckningen Chiclitt/Ladlitt. Herre gud. När bibliotikarien föreslår att boken jag söker kanske finns i ett mörkbetsat träskåp som verkar innehålla diverse erotisk litteratur överger jag henne, och hittar snart min bok bland tusen andra böcker som tydligen är Chiclitt. Jag tror att jag dör lite. Okej att Hce- och Ijxsystemet kan vara lite svårt att förstå sig på vid en första anblick, men det är i alla fall bättre än att placera alla böcker under Chiclitt. Dessutom tror jag att det stavas Chiclit. Och så handlar det inte bara om ”brudlitteratur” – alltså chicks – utan är en ordlek som mixar chick med chic och därför kan man inte bara hitta på en motsvarande genre för killar och döpa den till Ladlit. Finns det en Sex and the City för killar vill jag gärna se den. Och även om det finns (vilket det säkert gör eftersom det ändå finns sjukt många böcker i världen) så tror jag knappast att det är så många att de kan ta upp ett halvt biblioteks samlingar. För att avsluta så sade jag till min erotikintresserade bibliotikare att de kanske borde tänka över placeringen av Fans, med tanke på att inte ens hon kunde hitta den, och sedan gick jag hem.

Önskelista

Jag vill…

…att Denice kommer hem nununu
…åka till Frankrike
…bli miljonär
…köpa en ny klänning
…träffa franska pojkar med lockigt hår och randiga tröjor
…att det ska bli vår
…äta lussebullar
…samtidigt som jag blir rädd när jag tänker på julen
…bli jättebra på franska
…skriva en bok

Happy Halloween!

Inget partajande för mig ikväll, utan snarare … Körslaget på tv? Haha. Nej, någonting lite skojigare ska jag nu kunna hitta på. Men det blir till att stanna hemma.

Förövrigt har jag totalt kärat ner mig i ett par ankelboots från HM, vilket är mycket dåligt. Jag såg de på internet, men har ännu inte sett de i någon butik (inte för att jag har letat, men ändå) så en del av mig hoppas att de bara säljs på internet (för då kommer jag inte att köpa dem) medan en annan del hoppas att jag hittar dem i butik (för då kommer jag att kunna köpa dem). Makes sense, eh?

Dagens prestation

Eftersom det är Halloween, och vi dessutom kommer att ha fikagäster imorgon eftermiddag, tänkte jag festa till det lite och baka spökmaränger. Men det här med maränger var lättare sagt än gjort…

Jag hittade ett recept på internet som verkade enkelt enough, och började glad i hågen separera äggvitor från gulor. Efter typ det tredje ägget råkade det komma lite lite lite lite ägggula i smeten, och jag tänkte ”åhnej, nu är det kört, det här kommer aldrig att gå”, men min lillebror som stod bredvid och gröpte ur en pumpa sade glatt att ”det är ju så lite, det gör inget”. Så jag häller i socker, och börjar vispa. Och jag vispar, och vispar, och vispar, och vispar, och vispar lite till och lite till men ingenting händer. Det blir bara en vit, alldeles flytande smet som definitivt skulle hamna i mitt hår om jag vände bunken uppochned ovanför mitt huvud. Tillslut tappar jag tålamodet och ringer till min mormor – the master of maränger – för att fråga varför det inte går. Hon får nästan ett nervöst sammanbrott (okej, jag överdriver kanske lite nu) när jag berättar om äggulorna och säger att det inte får vara minsta spår av fett i smeten. Därför måste jag också gnida in hela bunken med citron innan jag börjar. Dessutom visar det sig att receptet jag använt är helt värdelöst, man skulle ha helt annorlunda propotioner på ingridienserna, vispa äggen först och sedan hälla i sockret lite i taget och sedan låta hela härligheten stå i ugnen i två och en halv timme. Två och en halv timme! Jag blev lite trött, men vad göra, jag hade ju slagit mig i backen på att göra de där förbannade marängerna. Det var bara att börja om. Det tog typ hela dagen. Jag hann inte ens åka in till jobbet på eftermiddagen, som jag hade planerat. Men nu är de i alla fall klara, och jag kan försäkra er om att de blev väldigt fina, och goda. Fast det gick åt en jäkla massa ägg…