Kripsigt!

Det har kanske varit lite väl mycket tjat om hösten här på bloggen, men jag kan inte låta bli. Idag är en sådan dag som påminner mig om varför den stundande årstiden är så nice. Solen skiner, luften är klar, hög och liksom krispig. Precis som Scorpius Malfoy och Al Potters första dag på Hogwarts. Allt blir så fräscht på något sätt och … jag kan inte förstå att jag sitter här och bloggar om vädret.

På tal om krispigt så tycker jag att det är ett roligt ord. Nästan lika roligt som ordet flax. ”Vilken flax!” är ett av mina favorituttryck för tillfället. Jag kommer säkert överanvända det och sedan tröttna, men för tillfället är det underhållande. Tillbaka till det krispiga. För några år sedan, så cirkulerade ordet bland min brors vänner, fastän något modifierat. Det kanske något obegripliga uttrycket ”kripsigt” användes om det mesta, och även jag anammade det. Dock mest intert i konversationer med min bror. ”Kripsigt” är ett adjektiv som kan ha flertalet betydelser, men alltid positiva. Vanligast är att beskriva en positivt originell och udda person eller sak som kripsig. Till exempel broderade min åttaåriga kusin Isak en tavla föreställande en superman med iögonfallande stora fötter i julklapp åt min bror förra året. Den tavlan är ungefär höjden av kripsighet, stencool alltså. Jag borde kanske ta ett foto för att illustrera exemplet, men jag orkar inte. I och med att jag tappade vårt trådlösa tangentbord i golvet så att det gick sönder, var jag tvungen att köpa ett nytt. Självklart införskaffade jag det billigaste som PC City erbjöd. Vårt nya tangentbord har en USB-anslutning, vilket är helt prima. Förutom att vår skrivare och mus och massa annat skit som jag inte riktigt har lyckats lokalisera utifrån deras sladdar, har också USB-anslutning. Så nu har vi inga USB-portar lediga. Vilket betyder att varje gång man vill koppla in något via USB – som till exempel sin kamera eller iPod – så måste dra ut den tunga, gigantiska datorburken från sin hylla, och koppla ur skrivaren så att man kan koppla in vad det nu är som man ska koppla in. Och det är inte skoj.

Just nu sitter jag hemma och väntar på att Elsa och Mina ska komma och i efterskott överraska mig på födelsedagen. Jag undrar vad de har hittat på. Den där meningen ser lite lam ut. Min känsla beskrivs nog bättre med frasen ”jag är dödligt nyfiken på vad de tänker ge mig i artonårspresent”. Hoppas att de kommer snart. Så länge kanske jag kan skriva en kripsig avslutning på det här inlägget. Men med tanke på att allt jag sagt har varit total waste of space så kanske alla mår bättre av att jag helt enkelt skippar avslutningen.

Jag hade tråkigt så jag fotade den kripsiga supermanbrodyren i alla fall. Här är mr Superkrips:

Annonser

2 thoughts on “Kripsigt!

    • Hej! Jag är mycket väl medveten om att det stavas krispig, och inte kripsigt. Kripsigt är lite av ett påhittat ord som jag och min lillebror använder – ett internskämt helt enkelt. Ledsen om detta upprörde dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s