Musikåret 2008

Jag tycker mycket om årskrönikor, det är alltid roligt. Jag tycker dock inte att listor över mest spelade låtar brukar vara representativt för folks musiksmak. Men let’s face it, det måste vara det. Finns det en låt, eller ett band, som man lyssnat mest på under året så måste det ju vara det som man tyckte bäst om. Man lyssnar på musik av en anledning. Så här har ni det, svart på vitt, vad jag har lyssnat på under 2008.

1. Green Day (395 spelningar)
2. My Chemical Romance (224 spelningar)
3. Anti-Flag (189 spelningar)
4. The Ramones (159 spelningar)
5. Red Hot Chili Peppers (153 spelningar)
6. Alex Beaupain (141 spelningar)
7. Franz Ferdinand och Vampire Weekend (102 spelningar vardera)
8. The Clash (73 spelningar)
9. The Whomping Willows (72 spelningar)
10. Mando Diao (68 spelningar)

Två låtar delar på titeln 2008 års mest spelade låt, och det är Suedes Beautiful Ones och Loosen Your Tie med The Remus Lupins, med 25 spelningar vardera. Övriga listan på de låtar som gått varmast i min iPod under det gågna året är som följer:

2. My Chemical Romances I’m Not Okay (I Promise), The Remus Lupins Remember Cedric och Hymn For the Dead med Anti-Flag (24 spelningar vardera)
3. Harry and the Potters These Days Are Dark och Anti-Flags Project For a New American Century (23 spelningar vardera)
4. The Remus Lupins Looking For Trouble (22 spelningar)
5. My Chemical Romances Welcome to the Black Parade och Green Days Welcome to Paradise (21 spelningar vardera)

Som ni märker, eftersom det är väldigt jämnt i toppen när det gäller flest spelade låtar, brukar jag  inte vara den som hypar låtar och sätter de på repeat och lyssnar på de hundratals gånger. Jag menar, 25 spelningar på ett år är ju ingenting. Jag tycker om att blanda, it’s as simple as that.

Gott nytt musikår, allihopa!

Annonser

Bokåret 2008

Nej, jag tänker inte snacka om varken Lars Noréns dagböcker eller något annat litterärt storverk som tryckpressarna gått varma om i år. Jag tänker helt enkelt bara berätta för er vilka böcker jag har läst i år. Så här har ni den, den kompletta listan i kronologisk ordning:

 
Den skarpa eggen av Philip Pullman
Macbeth av William Shakespeare
Alkemisten av Paolo Coelho (för andra gången)
After Eight av Meg Cabot
När du blundar tittar jag av Gunnar Ardelius
La vie devant soi av Romain Gary
Jack av Ulf Lundell
Of Mice and Men av John Steinbeck
Bärnstenskikaren av Philip Pullman
En god människa av Nick Hornby
Goda Omen av Terry Pratchett och Neil Gaiman
Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl
Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom
Hidden Warrior av Lynn Flewelling
Djurens gård av George Orwell
Harry Potter and the Order of the Phoenix av JK Rowling (för fjärde gången)
Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Porträtt i sepia av Isabel Allende
Slam av Nick Hornby
Harry Potter and the Half-Blood Prince av JK Rowling (för fjärde gången)
Thursday’s Child av Sonya Hartnett
The Ninth Circle av Alex Bell
Harry Potter and the Deathly Hallows av JK Rowling (för tredje gången)
Fantomerna av Klas Östergren
Montecore – En unik tiger av Jonas Hassen Khemiri
Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans av Anna Gavalda
Invasion! av Jonas Hassen Khemiri
Drömmar för dårar av Faïza Guène
Jonathan Strange om Mr Norell av Susanna Clarke
Coraline av Neil Gaiman (för andra gången)
Gåvor av Ursula K LeGuin
Jag älskade honom av Anna Gavalda
Spöket på Canterville av Oscar Wilde
Vredens änglar av Joyce Carol Oates
Twilight av Stephenie Meyer
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
The Tales of Beedle the Bard av JK Rowling
Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer
 
Bäst var Den mörka materian-trilogin (även om jag läste Bärnstenskikaren under 2007 så att den nästan inte räknas), Den allvarsamma leken och Jonathan Strange och Mr Norell. Gulligast var Slam och Jack. Coolast var Thursday’s Child och the Ninth Circle. Knäppast var Twilight. Största förväntningarna låg på The Tales of Beedle the Bard, som infriade dem och den största besvikelsen var Gåvor. Läs den inte, den är verkligen jättedålig.

 

Gott nytt bokår!

Windows Live Writer…?

Jag upptäckte just att jag tydligen hade ovanstående program på min dator. Som visar sig vara något form av ordbehandlingsprogram där man kan skriva saker och sedan posta på sin blogg. Om det funkar – vilket det här inlägget kommer att tala om – så är det faktiskt smart. För jag hatar att skriva saker direkt på min blogg. Fönstret för text är galet litet. Och då menar jag verkligen galet litet. Plus att det alltid alltid krånglar när man ska försöka lägga till bilder. Jag menar, hur tidseffektivt hade inte det här varit för mig när jag höll på med julkalendern? Fast den ska vi inte tala mer om nu, eftersom ni alla säkert har tröttnat på den liksom jag har tröttnat på julen.

Idag ska dock jag och mamma bortse från allt som har med renar och tomtar och granar att göra och gå på teater (Cabaret med Helena Bergström på Stadsteatern, jag är en aning … skeptisk. Men vi får se. Rikard Wolff är med, och jag känner på mig att han kan rädda hela skiten) och sedan ska vi hämta Thaimat (no more christmasfood!) och efter detta ska vi se på vår nya, underbara tv. No more tjock-tv! Vad televisionen har att erbjuda en kväll som denna är Körslaget och svt:s stora julsatsning Selma. Med Helena Bergström. Woho. Men det tror jag faktiskt kan bli riktigt bra, jag är inte på långa vägar lika skeptiskt till henne i den rollen. Och när det gäller Körslaget så tittar jag nästan bara därför att Falkenberg är med och tävlar. Nästan bara.

Och vet ni vad? Det här programmet fungerade inte. Så jag kommer att hålla fast vid gamla vanliga copy-paste.

Tjugoandra och tjugotredje december

hermione-och-harry

Bara för att Hermione är så söt på julbalen och för att Harry har en så löjlig frisyr. I princip kan man mäta filmens kvalité med Daniel Radcliffes frisyr – i GoF var den hemsk, och därför var filmen också hemsk, men i PoA var den söt, och därför är filmen också söt.

draco-in-the-bathroom

Det här är Draco. På toaletten. När han gråter. Sedan kommer Harry in. Alla vet att de hånglar då. Det är sådan där allmän kunskap som man inte behöver sätta fotnoter på i uppsatser. Som att jorden är rund och att tomten kommer på julafton. Som är imorgon.