Klassen n’existe plus

Idag har vi nog kramat de sista klasskompisarna hejdå, om vi inte har turen att råka stöta på Linnea på flygplatsen på fredag. Det känns verkligen jättekonstigt att de liksom bara droppar av, en efter en. Det var som Anna sade, den här klassen existerar liksom inte längre. Det är jäkligt synd att det är inte är dessa människor som man får plugga vidare med. Jag hade inte alls haft något emot att ha kvar dem i si så där fem år till.

Men men. Vi var i Nice för att säga hejdå till stan, åt glass i gamla stan (idag blev det cookies och piña colada-smak, en riktig hit!), gick ner till stranden en sista gång och på vägen upp till stationen köpte jag och Elinor en varsin I love Nice-tröja. Bara för att liksom.

Annars är jag väldigt redo att komma hem nu. Man har på något sätt gått in i fasen att nu är det slut och nu väntar allt skoj hemma i sommar, så det blir lite att man bara går runt och väntar på att resedagen ska komma. Men vi har det ändå bra, låg på stranden en stund på eftermiddagen idag och imorgon ska vi till Cannes för att köpa lite böcker och annat nödvändigt. För fortare än kvickt är det dags att städa lägenheten och packa, och sedan, då är jag hemma i Stockholm igen.

Biz!

Annonser

Tre länder på en dag

Idag bestämde sig jag, Elinor och Andrea oss för att åka och äntligen se Italien, när vi ändå bor så nära. Vi hade planerat att ta tåget till Ventimiglia (eller på franska Ventimille) som är den närmaste gränsstaden. Såklart var det strul med SNCF. Putins alltså. Så vi fick vänta på tåget i femtio minuter i Juan-les-Pins. Men det gjorde inte så mycket, för Elinor hade med sig en bok som hon tänkte läsa, nämligen Katarina Mazettis Mitt liv som pingvin. Hon ville visa mig någonting i det första stycket, vilket jag läste och sedan var jag helt fast i boken. Så typiskt mig. Det slutade med att jag läste högt i typ 45 minuter på stationen, hela vägen till Nice och nästan hela vägen hem sedan också. Boken är bra!

I alla fall, i Nice mötte vi Andrea. Sedan tog vi ett tåg till Monaco, där vi skulle byta till ytterligare ett mot Ventimiglia. Men eftersom SNCF är just putins så missade vi anslutningen med typ tio sekunder. Trots det höll vi god min och tänkte att vi är ju ändå i Monaco, så då gick vi och köpte glass. Melon och någon chokladgrej med nötter. Mums var det.

När vi äntligen var framme insåg vi att Ventimiglia faktiskt var en riktigt mysig liten stad. Och det märktes att man var i Italien! På språket såklart, men också på arkitekturen som var lite annorlunda. Dessutom kändes det inte riktigt så turistigt som städerna på Franska Rivieran, utan tvärtom faktiskt ganska genuint. Vi promenerade omkring i smala, smala gränder i gamla stan där det hängde tvätt från fönstren och gubbar stod och snackade i gathörnen. Sedan gick vi ner till stranden för att Elinor ville bada. På väg tillbaka till stationen gick vi igenom en mysig park, och sedan när det visade sig att det var nästan en timme kvar till tåget hem skulle gå, så slog vi till på glass igen. Jag menar, det var ju ändå Italien, så det är nästan obligatoriskt att äta glass. Dessutom var den mycket billigare än i Frankrike, tre kulor för bara 2.50€! Den här gången blev det kokos, stracciatella och citron. Kokosglass är seriöst det bästa ever. Finns det hemma?

Sista kvällen med gänget

I torsdagskväll bestämde vi oss i klassen för att ha picknick på stranden i Nice en sista gång. Det blev verkligen en stört mysig och lyckad kväll, och det är så himla svårt att förstå att det är över nu. Även om vi såklart kommer att träffas igen (jag hopas verkligen verkligen det) så vet vi liksom att den här tiden kan vi aldrig få tillbaka. Men jag är så bara så glad över att ha varit här och få uppleva dessa fyra fantastiska månader med just dessa fantastiska människor. Jag saknar er redan!

 

IMG_6018 Emma H

IMG_6031 Anne2

IMG_6017 Axel o Marty

IMG_6033 Anna f

IMG_6039 Catta

IMG_6016 Linnea_1

IMG_6048 Elin or

IMG_6064 Malin o Tobias

IMG_6037 Ljuständning

IMG_6034 Senapsbilar

IMG_6027 Axel

IMG_6079 Andrea

IMG_6091 Anna F

IMG_6098 Linnea

 

Vi satt på stranden tills det blev för kallt. Idag är nästan alla hemma i Sverige. Tack så mycket för en underbar sista kväll med den bästa klassen ever. NIN!

(De superfina bilderna är såklart tagna av Elinor)

Le menu pour la dernière semaine

Varje vecka i fyra månader har jag och Elinor gjort en planering över vad vi ska äta till middag alla veckans dagar. Varje vecka i fyra månade har vi sedan skrivit en handlingslista och tagit bussen till Carrefour, för att komma hem och stoppa kylskåpet fullt med mumsig mat. Igår gjorde vi det för allra sista gången. Eftersom det känns lite sorgligt så bestämde vi oss för att den här sista veckan skulle bli något alldeles extra i matväg (och på alla andra sätt också för den delen). Såhär ser matsedeln ut på 36 Avenue des Chênes vecka 21/22 2010:

 

Fredag (igår alltså): Köttfärsbiffar fyllda med feta, oliver och soltorkad tomat serveras med klyftpotatispommesfrites à la Elin och avocadosallad

Ben & Jerrys Strawberry Cheesecake plus en hel del mumsig choklad

Lördag: Pasta à la Cannes (tagliatelle med en sås på tomat, aubergine, oliver och färsk basilika)

Citronfrommage

Söndag: Spaghetti med skinksås

Marängsviss

Måndag: Morotsbiffar med klyftpotatispommesfrites (de är en favorit!)

Crème brûlée

Tisdag: Korvstroganoff med ris

Apelsinkladdkaka toppad med amerikanska blåbär

Onsdag: blir det antagligen restaurangbesök, och då ska jag äntligen få äta Moules frites!

Torsdag: Pastagratäng med köttfärs och mango chutney

Rabarberpaj

 

Utöver detta har vi också chokladpudding att sätta i oss, storslagna planer på ostbricka och ett beslut om frukost från boulangeriet varje morgon. Egentligen var det väl inte riktigt meningen att det skulle bli en sådan svullarvecka, men är det semester så är det. Och vi gillar efterätter!

Beviset

När jag sade att vi hade dåligt fotoläge i Cannes så menade jag inte att vi var totalt utan bildbevis. Följande foton är hämtade direkt ur Elinors kamera, och förställer två vitt kända personer.

IMG_5923 Tim Burton blogg

IMG_5929 Kirsten Dunst blogg 

Det roligaste var att tagga dem på Facebook. Men nu ska jag sluta vara kändiskåt och tjata om det här hela tiden. Jag ville bara visa att det faktiskt var sant!

Nu är det färdigpluggat!

Tentan var inte så svår faktiskt, jag tror nog att det gick ganska bra. Både jag och Elinor har gått runt hela eftermiddagen och varit så himla lättade över att vi är klara med allt. Det var som att vi insåg gång på gång att nu är det verkligen sommarlov, och varje gång vi kom på det var vi liksom tvungna att utbrista i världens största leende och säga att vi behöver faktiskt inte plugga mer!

Till middag blev det potatisgratäng och fläskkotletter. Vi blev flamsigare och flamsigare i takt med att lättnaden utvecklades till posttentastress. Till exempel så kom vi på att potatisgratäng faktiskt innehåller allt det som vi är galna i (och har förbrukat i rikliga mängder under vår tid här nere): potatis, grädde, vitlök och ost. Dessutom hade Elinor hört någonstans att potatis och mjölk (och därför även grädde, vilket kanske är självklart för de flesta men inte riktigt för mig i det tillstånd jag nu befinner mig i) innehåller de flesta näringsämnen som man behöver få i sig. Därför ansåg hon att potatisgratäng vore ju lämpligt att äta om man fastnade på en öde ö. Mellan skrattattackerna försökte jag få fram hur fan man skulle kunna laga potatisgratäng på en öde ö. Ungefär på den nivån var det.

Sedan gick vi på en liten kvällspromenix ner till Juan-les-Pins och tentafirade med lyxglass från Häägen Dazs. Min var jättegod, men så kostade den ju också närmare femtio spänn för två kulor i bägare. Men vad göra? Vi ville ha glass helt enkelt.

IMG_5954 Glassdessert Jag försöker se normal ut…

IMG_5955 Galen glass
…men egentligen känner jag mig såhär