News in Potterverse

När jag sade att det kändes som jag hade missat massa saker för att jag inte hade varit inne på internet på två dygn var jag en smula ironisk. Mest allvarlig, men lite ironisk också. Jag är inte ironisk längre. För det har hänt mer saker i Pottervärlden under de här två dagarna än vad det har gjort de senaste två månaderna. Allt rör Deathly Hallows-filmen, vars första del har premiär i november 2010. Det är faktiskt bara ett år dit, vilket är helt stört.

I alla fall så finns det nu intervjuer med producenten David Heyman och med betydande delar ur skådespelarensemblen, där de alla pratar om olika saker som rör filmandet av Deathly Hallows. Jag har inte hunnit se dem ännu, men jag ska.

Dessutom har vi fått reda på att Daniel Radcliffe faktiskt ska näcka på två ställen i filmen. Jag antar att han fick mersmak efter Equus.

Men roligast av allt: de två första officiella bilderna från filmen har släppts! Vilket betyder att jag har fått skapa en mapp på datorn tillägnad Deathly Hallows-bilder. Det var ett större ögonblick för mig än vad jag hade trott. Ända sedan Goblet of Fire har jag sparat valda bilder av alla de som släpps innan en filmpremiär. Jag har en helt okej samling Potterbilder på min dator nu. Men Deathly Hallows-mappen kommer att bli den sista, och det är sorgligt.

Jag tror att det här är när de precis har flytt från bröllopet, och är på väg till det där caféet på Tottenham Court Road.

Och det här är nog på Grimmauld Place.

‘Cause I Need Harry Potter Like a Grindylogg Needs Water

You know you’re a Harry Potter fan when, even though you own all of the Potter books, you can’t help but look for them on the shelves of every book store you ever go in.

You know you’re a Harry Potter fan when you have the Deathly Hallows symbol tattoed on your wrist. (Jag börjar bli mer och mer, och nu menar jag verkligen på allvar, sugen på att tatuera in Deathly Hallows-symbolen på undersidan av handleden. Jag tror fan att jag skulle gjort det redan om jag inte vore så rädd för smärta.)

You know you’re a Harry Potter fan when you draw the Deathly Hallows symbol on all your school textbooks, handouts, whatever.

You know you’re a Harry Potter fan when your friends no longer ask what you mean once you’ve said something… They already know it has to do with Harry Potter.

You know you’re a Harry Potter fan when you cried during the seventh book, not because of what happened, but because you knew it was the last one.

You know you’re a Harry Potter fan when you hear the words ”Potter” or ”Harry” in random public conversation and immediately run over to see what they were talking about.

Och vet ni vad det bästa är? Allt det här stämmer ju in på mig, for real.

http://accio-potter.com/sop

You’re a wizard, Harry

Jag har en ny dator, som jag bloggar ifrån just i detta ögonblick. Det är ganska så underbart.

Idag har jag läst ut Harry Potter and the Philosopher’s Stone för tredje (!) gången. Det är löjligt att jag inte har läst den fler gånger än så. Den är så fin, så välformulerad och jag känner att jag inte kan skriva om det här på ett intressant sätt. Jag tog den ur bokhyllan en dag när jag var deppig, och när jag hade läst sista sidan var jag lycklig, that’s it.

Imorgon har jag ett stort, onödigt prov i engelska. Som är frivilligt, och som jag till och med betalar för. Det kan vara en av de stördaste grejerna jag har gjort i mitt liv. Två veckor efter studenten sätter jag mig ner en hel jävla dag för att göra ett engelskaprov som kostar 1700 spänn. I och för sig betalar skolan 1000, och min far har bidragat med 500, men det är principen. Om jag klarar det, och jag säger verkligen om, för det är inte precis som att jag har pluggat, så får jag ett certificat där det står att jag kan prata engelska på en viss nivå. Det certificatet kan vara bra att ha när man söker jobb eller ska plugga utomlands. Intalar jag mig. Ibland känner jag mig onödigt Hermione-ambitiös.

Grattis Won-Won!

ron-weasley

Idag blir Ronald Bilius Weasley 29 år. Ron, som alltid gått i skuggan av någon annan, alltid ett steg bakom. Först som skuggan av sina bröder, sedan efter Harry under hela deras tid på Hogwarts. Ron, som aldrig trodde att han var modig nog, som aldrig riktigt såg sig värdig varken Harrys vänskap eller Hermiones kärlek. Alltid detta lilla stråk av avundsjuka gnagandes någonstans långt innanför det röda håret och den långa näsan, prydd av ett oräkneligt antal fräknar.

Trots det, har Ron växt upp. Trots att han blivit i princip nedgraderad till ett verktyg för komik i fem filmer har han hållt hoppet uppe. ”Yeah, that’s me, Harry Potter’s stupid friend”. Han kände det på sig, men han axlade manteln och växte med den.

Han offrade sig för Harry i jakten på De vises sten.  Han följde efter Harry ned i Hemligheternas kammare för att rädda sin syster. Han försvarade sig och sina vänner mot Dödsätare både på Mysteriedepartementet och på Hogwarts. Och han räddade Harry från att drunkna och besegrade en Horrokrux.

Alltid ett steg bakom, alltid vaktandes Harrys rygg. Jag hoppas innerligt att han fick all den berömmelse, eller kanske snarare det erkännande, som han förtjänar. Att han är lycklig med sin familj – Hermione, Rose och Hugo, och att han kan lätta på sin ödmjukhet bara en smula. Inse att han är en fantastiskt person och så mycket mer än skuggan av Harry. Att han är Ron, i hela sin fantastiskta person.

Jag önskar honom en underbar födelsedag.

Nostalgifrossa

Idag såg jag ett oerhört dåligt program på kanal nio kallat Biography: The Harry Potter Kids. Det var en dokumentär av typen ”vi låter ett antal så kallade experter säga samma sak fast på olika sätt samtidigt som vi låter ett antal olika bilder visas om och om igen”. Det var på alla sätt inkompetent och oengagerat. Det hyllade Daniel Radcliffe så mycket mer än han var värd och satte Rupert och Emma i bakgrunden. Det handlade mer om miljoner än om skådespelare. De påstod att Daniel var så fantastisk eftersom han hade förmågan att visa ett djup och en känslogmässig komplexitet (host) och sade att Emma Watson var så bra för rollen som Hermione eftersom hon inte var så breathtaking beautiful (alla vet att Emma Watson egentligen är alldeles för snygg för att spela Hermione – tjejen är ju dödshet!). De lade vikten, som alltför många andra, på komiken hos Ron. Ron Weasley är mer än en komisk karaktär, men folk verkar i allmänhet ha svårt att förstå det.

Hur som helst. Trots allt det här kunde jag inte låta bli att sitta och le genom hela programmet. Varför? De visade foton på trion när den var splitter ny-castad, de visade klipp från extramaterialet på de allra första dvd:erna, de hade intervjuer med både Jo Rowling, trion och producent David Heyman från Philosopher’s Stone-tiden. Det var en helt underbar nostalgitripp.

Today’s the Official Hate Warner Bros. Day

Ja, vid det här laget skulle jag antagligen ha sett den. Det känns ganska surrealistiskt att Harry Potter and the Half-Blood Prince skulle spelas på biograferna för allmänhetens beskådan just vid den här tidpunkten. Vilken enorm aktivitet det skulle ha varit på fandomen de senaste månaderna, i jämförelse med nu. Nej, jag tänker inte waina om det här i åratal. Jag ville bara uppmärksamma dagen.