Du säger Frankrike och jag visslar

Idag är det fredag och jag har upptäckt ett nytt band! You say France & I Whistle är sådär lagom peppig fredagsmusik som man inte kan annat än le åt. Enligt dem själva låter de ungefär som The Cure fast gladare, och som Shout Out Louds, fast med mer energi, och som Vampire Weekend fast rockigare, och som Arcade Fire fast poppigare. Jag kan inte annat än hålla med.

Med det vill jag önska er alla en glad fredag!

[lykk]

Den här låten spelas varmt i vårt Spotify. Mest hela tiden, faktiskt. Killen som sjunger heter Luke, och honom upptäckte vi genom den franska spotifyreklamen. Han har precis släppt ett album som heter D’autre part och som är riktigt jäkla bra. Och nu ska vi förhoppningsvis se Luke en concert i Marseille den 22 april!

Musikåret 2009

Precis som förra året tänkte jag publicera listan på mina mest spelade låtar under året, mest bara för att ni ska se hur löljig den är. 10 låtar, jag börjar nedifrån och slutar på topp:

10. The Static Age – Green Day
9. Peacemaker – Green Day
8. ¿Viva la Gloria? (Little Girl) – Green Day
7. 21st Century Breakdown – Green Day
6. Christians Inferno – Green Day
5. Know Your Enemy – Green Day
4. East Jesus Nowhere – Green Day
3. Before the Lobotomy – Green Day
2. ¡Viva la Gloria! – Green Day
1. Song of the Century – Green Day

Vad kan man egentligen säga?  Green Day kom 2009 ut med ett nytt album, vilket de inte gjort sedan American Idiot 2004, så det är väl inte mer än naturligt att det är dem jag har lyssnat mest på. Dessutom lyssnar jag i regel på album snarare än låtar, vilket kanske kan vara en förklaring till varför listan ovan är typ en exakt kopia av tracklistan på 21st Century Breakdown.

För att lämna Green Day så har jag även lyssnat en hel del på Yelle, Belle & Sebastian, MGMT och Franz Ferdinand (som jag såg live på Cirkus i januari – det var awesome!). Jag har också upptäckt Pete Dohertys fantastiska soloskiva Grace/Wastelands, som släpptes tidigt i år, och i och med det också börjat lyssna en hel del på The Libertines och Babyshambles. Jag ägnade även någon månad åt att angsta över att Pete Doherty spelade på Debaser Medis med 20-årsgräns, ända tills jag fick reda på att han ställde in (såklart).

Annars var ju Green Day-konserten typ det bästa ever.

Time of My Life

Green Day 11 oktober 2009 2

I söndags lär ha varit årets bästa kväll. Mitt livs bästa konsert. Det var underbart. Och jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag har sett Green Day. Att jag har varit typ två meter från Billie Joe. På riktigt.

I Blame Spotify

Spotify har fått mig att lyssna på musik av nostalgiska skäl. Jag vet inte riktigt hur förtjust jag är i det, egentligen. Allt började med återupptäckten av all mainstream 90-talsmusik jag lyssnade på som åttaåring, inkluderat Vengaboy’s Boom Boom Boom, han den där Martin som gjorde (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow, Aqua och Dr Bombay.

Sedan så lät jag min nostalgitripp fara några år framåt, till Pink, Good Charlotte och … Avril Lavigne. Och det var ju det här med Avril Lavigne. Jag kan inte hjälpa det, men I sort of like her. Hennes röst är härlig på något sätt, jag gillar accenten och jag blir alltid på gott humör av låtarna. (Sk8er Boi in my heart!) Jag har dock inte lyssnat på henne seriöst sedan Under My Skin-plattan 2004, men jag har självklart inte missat releasen av The Best Damn Thing för två år sedan. Särskilt har jag inte missat singeln Girlfriend. Helt ärligt, jag tycker att det är en hejdundrande skojig och bra låt. I hemlighet har jag blivit lycklig när den har spelats på radio, och länge har jag uttryckt mina känslor för den med att ”om jag skulle vara med i Kristian Luuks talkshow Videokväll hos Luuk skulle Girlfriend med Avril Lavigne vara min skämslåt”. Men nu, tack vare eller på grund av, Spotify så har jag lyssnat på den mer och mer. Och när jag insåg hur damn snygg hon faktiskt är (jag måste på riktigt sluta vara så här ytlig) så tog jag beslutet. Avril Lavignes underbara hit Girlfriend finns nu officiellt på min iPod. Hata mig inte!