Det finns väldigt många skoaffärer här i Leuven, som för övrigt är en otroligt pittoresk och på alla sätt trevlig stad. Med många skoaffärer, som sagt. Skor är ju jätteroligt, tänker ni, och absolut. Jag älskar skor. Särskilt det senaste året har jag blivit mer och mer av en skomänniska. Jag har säkert ett uppdämt skobehov efter att ha använt nästan enbart Converse sedan jag var tretton eller någonting sådant.
Förresten, för er som inte visste det, så är jag i Belgien som barnflicka åt en ettåring som heter Astrid. Så det är mitt sommarjobb att traska omkring här i tre veckor och ta hand om henne och titta på gotiska kyrkor. (Och skor).
För det här med skorna är inte bara roligt, det är också ett problem. Ett ganska stort problem som upptar mycket av min tankeverksamhet, löjligt nog. För det första är skor dyra, men det är det lilla problemet. Visst, jag har inte så mycket pengar nu, men jag kommer få pengar sedan, nämligen lönen för min tid här nere. Och visst, jag tänkte spara pengar så att jag kan åka till London i höst, och jag borde inte slösa för det är trots allt ganska många sommarveckor kvar, men ett par skor kan jag få unna mig. Det är inget tvivel om den saken.
Det stora problemet är att skor är otympliga att transportera, och min resväska var svår att få igen redan när vi skulle åka hit. Av erfarenhet vet jag också att packning minskar inte när man är borta, den snarare växer. (Även utan att man inhandlar någonting, vilket alltid har varit ett stort mysterium för mig.) Men ett par skor? Det borde väl gå att få med sig, på något sätt? Det kan väl knappast vara helt omöjligt?
För självklart har jag redan sett ett par skor. Och jag har provat dem, och jag vill ha dem. Jag ska gå och prova dem en gång till när jag får tillfälle. Faktiskt.
(Kul att jag behöver skriva ett blogginlägg för att övertala mig själv om att jag kan köpa ett par skor.)