Ungefär såhär ligger det till: Jag kom hem till Stockholm och upptäckte att jag har ett liv här hemma också. Ett ganska underbart sådant dessutom. Men det gör att jag inte riktigt har tid för cyperspace. Så jag vet inte riktigt när jag kommer blogga igen. Kanske om någon vecka, kanske till hösten. Den som lever får se, helt enkelt.
Peace out
Nu är jag äntligen hemma! I och för sig kom jag redan i fredags, men jag har inte haft en lugn stund sedan dess (packade inte upp förrän sent i går kväll, och är inte ens klar, equals mitt rum ser ut som kaos, men ça va) och allt är verkligen superkul! Borta bra men hemma så jävla bäst.
Nu ska jag in till stan för att luncha med lite familj och släkt. Biz!
Nu har jag städat så mycket att det känns som att jag själv är en disktrasa. Jag tror aldrig att jag har städat så här mycket i hela mitt liv. Nåja. Det verkar i alla fall som att allt är färdigstädat nu. Och jag har packat det mesta känns det som, även om jag som vanligt har nollkoll. Men det funkade ju när jag åkte hit, eller hur?
Nu blir det hämtpizza. Sedan kommer jag att slockna. Och imorgon flyger jag hem till Sverige!
Biz!
Den sista dagen på terminen, innan picknicken på stranden och innan Sam Bruns sista dravellektion, bestämde sig jag och Elinor oss för att se allt det där i Nice som vi inte riktigt hunnit med. Vi gick upp på La Colline, parken som ligger på ett berg högt ovanför stranden och hamnen och åt crêpes med nutella och chantilly. Sedan promenerade vi ner till hamnen, och tillbaka till Place Masséna och därifrån tog vi oss varsin Vélo Bleu (Nice motsvarighet till Alvedoncyklarna) och cyklade upp till Ryskortodoxa kyrkan. Det var så kul att cykla igen! Även om Nicetrafiken var lite läskig så hittade vi ganska snabbt ett flow, ungefär i höjd med Gambetta, och sedan gick det som på räls hela vägen tillbaka till skolan.
Jo, jag bor för tillfället på en byggarbetsplats. Före nio i morse började de riva väggar och nu låter det som att de håller på att borra sig igenom vår dörr. Det är något slags, av ljudet att döma rätt omfattande, renoveringsarbete som pågår i lägenheten under men det är så lyhört så de skulle lika gärna kunna hålla på att borra i lägenheten där vi bor. Suck alltså. Det är så himla jobbigt när man inte kan slappna av ens i sitt eget hus.
Jag och Elinor flydde lägenheten så fort vi kunde imorse, köpte frukost på bageriet och sedan blev det stranden i någon timme eller två tills solen helt gick i moln. Nu tror jag att jag ska ta mig en dusch för att bli av med det kilo salt som det känns som har fastnat i mitt hår och på min hud, sedan ska jag fixa lite med tvätt och så småningom börja packa. Känns en smula vemodigt, faktiskt, men det ska ändå bli så himla skönt att komma hem.
Biz!
Observandum 